Blizzard på g

För mindre än en vecka sedan ändrade Blizzard sin hemsida till en tidslinje över sina spel. Sist i tidslinjen finns ett frågetecken, ett tecken på ett kommande spel. Så vad är det för spel? I Seoul hålls nu Blizzard Invitational och enligt This Is Game (koreansk spelsajt) ska de avslöja StarCraft 2 i form av bilder och film. Orginalet hade en stor plats i mitt gamerliv och om det är en uppföljare är det fantastiskt. Efter alla dessa år av spekulationer och rykten kanske vi får något konkret. Något solitt. Ge oss StarCraft 2. Med tanke på tidsskillnaden mellan Sverige och Sydkorea kan vi få reda på titeln mellan 07 – 09 om inget oförutsett händer.

Såg detta på sclegacy just innan jag skulle posta inlägget.

”Representatives at Seoul saw something called ‘Medusa Demo’ on the scehdule of the invitiational. They speculated it’s either the new game or a game engine. A few moments after this rumor was posted on BlizzPlanet, an anonymous person contacted Medievaldragon (BlizzPlanet’s admin), telling him there are 2 projects: ‘Medusa’ and another unknown one. He added that these are internal codenames for unannounced projects.

While this is currently only a rumor, it sure raises our excitement as we count down the final hours until the announcement.

Thanks for BlizzPlanet on the news. ”

Spännande! Jag kommer ställa klockan.

Family Guy s6 ep17

Det nya Family Guy-avsnittet markerar tydligt seriens problem. En ordentlig plot och karaktärer som är just karaktärer. Säkerligen finns det människor som tycker en plot är onödig i en tecknad tv-serie men jag tycker annorlunda. Istället för att trycka in det ena väntade skämtet efter det andra borde berättelsen utnyttjas istället för att hållas i bakgrunden och sedan lösas under avsnittets två sista minuter. Se på South Park som är mästare på att få in dagsaktuella ämnen och göra klockren satir över det.

I FG handlar det mest om bisarra situationer och händelser. Det är ett slöseri. Likadant är rollfigurerna i FG ett slöseri. Alla har sin grundgrej, Quagmire har sex, Peter är dum, Brian är sofistikerad etc. Men det hålls aldrig kvar vid de grunddragen särskilt länge innan alla flyter ihop i en korkad smörja. De liknar varandra för mycket och det är svårt att se varför de har ett ganska stort persongalleri.

Mayhem – Ordo Ad Chao

Mina känslor för Mayhems nya album har varit lika varierande och omvälvande som albumet självt. Först fastnade jag för hajpen genom Anti och sa till mig själv att årets album snart var här. När sedan albumet kom lovade de första genomlyssningarna mycket, men det gick inte att få ut allt. Men mörkret fanns där. Ibland drog jag mig för att lyssna. För det är lite av en skrämmande upplevelse.

Den avgrundsdjupa musiken som framförs är kvävande, jag får problem att andas. Ett tryck över bröstet som inte ens släpper när skivan är slut. Ordo Ad Chao lämnar spår och trots att jag vid det här laget kan låtarna är varje genomlyssning en alldeles ny upplevelse. Jag älskar att återuppleva den tomma klang och becksvarta ton som präglar slutet av Illuminate Eliminate. Jag älskar att återuppleva den varierande sången. Attila gallskriker, väser, growlar och plågar sig för att få fram ljud. Det vi kände igen från De Mysteriis De Sathanas och de senaste albumen är bortblåst. Gott är det, som sanna pionjärer står inte Mayhem still utan banar vägen framåt (eller snarare nedåt) för djupare och mer komplexa upplevelser.

Tre snabba

Erik Enocksson – Farväl Falkenberg (soundtrack/album)
First Blood – First Blood (låt)
His Hero Is Gone – Like Weeds (låt)